Idag lyckades jag klämma in sex möten, på fyra olika ställen på en dag. Personbästa. Och nu måste jag skriva färdigt månadsrapporten till chefen. Och jag måste besluta om vi skall anlita en rekyteringsfirma för min ersättare när jag slutar nästa år. De är gratis om de inte lyckas hitta någon, dyra om de hittar någon.
Jag är van vid garanterade resultat. Bistånd är en genomplanerad verksamhet, stenhårt styrd av riktlinjer och format. Det här känns dock som ren gambling så jag är tveksam. Men jag har lärt mig att tänka en gång extra när jag är tveksam, eller sova på saken som det heter. Man måste välja när det skall vara superbråttom.
I morgon bitti skall jag hämta en kvinnlig bekant från Singapore på flygplatsen. Sen blir jag turistguide i två dagar. Jag mötte Serina för ett drygt ett år sedan i Kathmandu då vi delade en förmiddags sightseeing bland fåglar, kossor, hippies, japaner och gurus på Durbar Square. Hon var en utarbetad finanschef från JP Morgan i Hong Kong som skulle på 10-dagars tyst retreat i Himalaya. Själv skulle jag på positiv hallelujah-konferens i organisationsutveckling.
Det skall bli kul med besök i alla fall och att få visa Phnom Penh. Det slår mig att Facebook är ett ganska otroligt medium för att hålla kontakten med nya bekantskaper och finna vänner och bekanta var man än befinner sig.
Julen närmar sig. Den 13e blir det Luciafirande på ambassaden. Det är ett måste för varje utlandssvensk världen över. Annars är biståndsarbetarlivet superhektiskt den här tiden på året. Jag tror jag skriver den där månadsrapporten i morgon istället. Nu skall jag lägga mig och läsa en bok och gå och lägga mig.
No comments:
Post a Comment
Kommentera gärna. Ge gärna beröm - jag tror på att lyfta det positiva och konstruktiva. Var respektfull och resonera sakligt.
Jag bestämmer enväldigt vad som passar eftersom jag är ansvarig för innehållet.
Jag arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter och vet att jag har full rätt att begränsa yttrandefriheten på min blogg.