Saturday, October 17, 2009

Typisk expatriate lördag

Det har varit en tuff dag i dag.

0630: Jag gick upp vid halv sju och hjälpte Mattias att komma upp och iväg till basket-turneringen på Northbridge.

0830: Jag och Boel åkte iväg själva vid halv nio för att se på matcherna. Mattias lag, ISPP Falcons vann båda sina matcher mot NISC (Northbridge Intl School Cambodia) och Logos International School. Vid första matchen träffar vi indiern Seths familj. Hela klanen är där. Vi känner dem sedan vi kom till Kambodja. Jag snackar med James vars son är klasskompis med Mattias som också spelar. Växlar några ord med andra föräldrar också. Hälsar på ISPP-rektorn Barry, och på NISCs Elementary rektor John. Vi hade tänkt gå ut och äta, men nu går det inte på onsdag som John och Lois föreslagit eftersom jag åker till Thailand i morgon. Vi siktar på mitten av novmeber istället.

1030: Boel åkte mellan matcherna för att hjälpa en annan familj att intervjua en ny hemhjälp.

1230: Mattias och jag kom hem vid halv ett. Han var väldigt nöjd och han har gjort sin pappa stolt också. Han spelade riktigt bra och nästan felfritt i sista matchen.

1300: Jag och Boel åt lunch med en gammal kollega till mig på Comme de La Maison.

1430: Vi såg på teater på skolan. Mattias var ljud- och ljusansvarig.

1700: Föreställningen var bra men lång. Helt elevarrangerad: manus, musik och scenografi. Kul! I pausen träffade man massor med bekanta igen. Mycket privatsnack, lite jobbsnack. Hemma igen.

1845: Linn kör ut oss ur hemmet. Hon har middag med kompisar i kväll. Vi hämtar upp en annan gammal kollega på besök och äter middag på Tamarind. Boels kollegor har fest på andra våningen så vi sätter oss nere vid entrén. Det kan bli för mycket jobb. Vi hälsar på några av dem när de passerar oss. Efterrätten intar vi på Garden Center Café som är stadens bästa sticky rice med mango.

2200: Hemma. I morgon bitti åker jag till Chiang Mai. Packar. Barnen är borta. Linn är på stan med kompisarna och Mattias sover över hos Mark.

2340: Jag skriver detta och är trött och nöjd efter en ovanligt hektisk lördag.

Det är sådana här dagar man känner att Phnom Penh är litet. Hela lördagen har varit som ett cocktailparty med möten med vänner och ytligt bekanta i en strid ström. Fast utan snittar och paraplydrinkar. Godnatt!

Thursday, October 1, 2009

60 år från kommunism till kommunism

1989 i juli stod jag på Himmelska Fridens torg i Beijing. Det var en och en halv månad sedan protesterna och den våldsamma upplösningen på Tian An Men. Mitt ressällskap hade fått specialtillstånd att komma in på torget. På marken såg man fortfarande spåren efter Folkets Befrielsearmés stridsvagnar. De mäktiga lyktstolparna var omgivna av byggnadsställningar. Det var stort, tomt och lite skrämmande. Några hundra meter längre ner marscherade stramt en pluton soldater över torget. Beijing var tomt på utlänningar, men det kände som hela stande var inne i en djup depression. Äldre män bar likadana Maokostymer och det var märkligt tyst överallt. Vid de stora gatukorsningarna stod beväpnade soldater vakt. Väggtidningarna visade efterlysningar på demonstranter. På teven visade man mödrar som sörjde sina döda soldatsöner. 1989 var det 40 år sedan revolutionen. Den 26 september samma år drog sig Vietnams armé ut ur Kambodja och några månader senare föll muren i Europa.

1 oktober 2009 ser jag på kinesisk teve här i Phnom Penh hur Tian An Men är fyllt av hundratusen människor i färgglada dräkter i ett mäktigt koordinerat skådespel med musik, fyrverkeri och de kommunistiska Kinas ledare sittande på balustraden över jätteporträttet på Mao. Torget är fullt men på flygbilderna ser jag hur Tian An Men Avenue är helt tom på bilar. Beijing är åter avstängt. Många stadsbor har rest till provinsen för det är åtta dagar helg. De hundratusen inne på Tian An Men är speciellt utvalda.
Det slår mig när jag ser tevebilderna att de som står nere på torget och uppträder måste vara många fler än åskådarna på plats, och att ingen egentligen ser speciellt mycket av de rörelser och färglada mönster som skapas med olika tekniker. Det är som en fotbollsmatch där spelarna tittar på publiken och inte tvärtom. Endast flygfotografen som sitter i sin helikopter ser hela spektaklet. Det hela är föreställning för världen, men helt utan det kinesiska folket. Premiärminister Hu Jintao och hans helmanliga toppskikt sitter och tittar på och dricker te ur sina kinesiska muggar med lock.
1989 var det svårt att tro Kina skulle vara där det är idag. Jag minns vårt besök på det nybyggda Hotel Sheraton där vi köpte flygbiljetter till Yunnan. Det var en föraning om vad som komma skulle. Men fortfarande flög man dit med en gammal rysk jet med det numera insomnade statliga flygbolaget CAAC.

I väst hävdar vi att demokratin är en förutsättning för marknadsekonomin och vice versa. Jag har alltid varit tveksam till detta. Det känns konstigt att mänskliga rättigheter och medbestämmande skall vara knuten till ekonomisk nytta och endast det. Och otaliga är bevisen att marknadsekonomins krafter har använts för att förtrycka människor. För mig har mänskliga rättigheter och demokrati ett egenvärde och det är en naturlig del av ett mänskligt samhälle. Kina är bekräftelsen att jag har rätt. Deras tillväxt för 2009 är beräknad till 9% och de erövrar välstånd snabbare än något annat stort utvecklingsland i världen. Jag tycker Kina är en knäpp på näsan åt alla som villkorat demokrati med marknadsekonomi.

Det är en rätt obehaglig sanning att en i många avseenden hänsynslös diktatur som varit skuld till miljoner människors död också samtidigt på några decennier lyckades bryta gamla feodala mönster och orättvisor och ge nya grupper människor tillgång till utbildning och hälsa. Många säger att kommunismen är död. Men man glömmer att den kommunistiska revolutionen, trots sina brott, lagt grunden för ett helt nytt samhälle i både Kina och Vietnam. Jag säger inte att det är rätt - det är snarare obehagligt. Men mest är det en påminnelse att demokrati och mänskiga rättigheter har ett egenvärde oavsett politisk ideologi. För ingen tycker väl det är rätt att någon skall behöva offras i ideologins namn?