Saturday, November 27, 2010

The Bad Samaritans

Igår var jag på housewarming party hos Thomas och Pia. Gott om folk och varm glögg som gjorde att svetten rann. Vid det här laget har jag lärt mig att när det vankas tropisk glögg skall man välja den tunnaste skjortan man har och den får inte heller visa blötan på ryggen. Det var hursomhelst både gott och trevligt. De väldigt svensksmakande hemmabakade pepparkakorna gjorde alla gäster extra snälla och trevliga.

Det var en hel del nya ansikten där. Jag var nog den på plats som varit längst i Kambodja.
Ett världsledande svenskt företag som gör mobilapplikationer som heter Golden Gecko har etablerat sig i Phnom Penh och de har ett tiotal svenskar på plats. Det känns som en märklig etablering (den har sin naturliga förkaring), men den är också ett tecken på nya globaliserade tider i världen. Det visar hur nya kommunikationstekniker fysiskt påverkar hur mänskligheten organiserar sig. Det är fantastiskt att att den här typen av svenska företag etablerar sig och erbjuder goda exempel för det ganska primitiva lokala näringslivet dominerat av kortsiktighet, utsugning och på lite högre nivå politisering. Det är också ett tecken på att Kambodja börjat lämna sin mörka historia bakom sig. Det känns riktigt bra.

Som vanligt läser jag mycket böcker nu när jag bor ensam och inte går på glöggpartyn. Jag bollar med tre böcker: The Elephant Vanishes av Haruki Murakami (igen), Identity & Violence av den indiske ekonomen och nobelpristagaren Amartya Sen samt Bad Samaritans - the Guilty Secrets of Rich Nations & the Threat to Global Prosperity av den koreanske nationalekonomen Ha-Joon Chang.

Ha-Joon Chang, som är verksam i Cambridge i England är en kritiker av de rådande nyliberala globaliseringsparadigmen och dess förespårkande av avreglering och frihandel. I sin bok använder han effektivt historiska exempel från europeiskt 1800-tal för att visa hur handelshinder effektivt användes för att skapa möjligheter att bygga en effektiv kvalificerad industri. Han pekar på hur Östasien från 50-talet fram till 90-talet gjorde precis samma sak.
Han visar hur tillväxten i många afrikanska länder under tiden direkt efter självständigheten på 60- och 70-talen faktiskt hade högre tillväxt och mer välståndsökning, än under de följande decennierna då Världsbanken och IMF krävde öppna gränser samt avreglering och privatisering av offentligt driven verksamhet.
Han lyfter också fram kulturens roll för ekonomisk utveckling, och i ett dråpligt exempel citerar han hur en australisk fabrikschef i ett asiatiskt land tycker att arbetarna är hopplösa, lata och ointresserade av att göra något med kvalitet. Det var inte konstigt enligt hans mening att landet i fråga var fattigt, med endast en fjärdedel av Australiens BNP. Australiern var inte ensam om sin åsikt. Även etablerade Japanexperter vid den här tiden delade dessa åsikter. Året var 1915. Landet var... Japan.

50 år senare var Japan en högeffektiv ekonomi, med erkänt hög arbetsetik, som börjat en resa mot att bli världens ledande teknologicentrum och världens näst största ekonomi. Detta tål att tänkas på för alla som idag tror på återuppväckta(?) rasistiska tankegångar.

Alla mina tre böcker som jag läser just nu är skrivna av asiatiska författare. När jag ser mig om i regionen, ser jag en dynamisk omvärld med stora utmaningar, men det är utmaningar som behandlas ganska konstruktivt för det mesta (kanske dock inte Kinas respons på Lin Xiabaos fredspris vilket borde ge anledning till allvarlig reflektion bland de kinesiska ledarna).
Det är ett uppvaknande kulturliv, och en politisk debatt utanför de grälande korrupta parlamenten, som antyder att om några decennier kommer den här delen av världen att vara dominerande i den globala kulturen. Demokratin är i kläm, det är den ju faktiskt Väst också, men det finns också tydliga tendenser som pekar mot en ny typ av demokrati som vi ännu inte riktigt vet hur den kommer att se ut.

Europas och USA stagnerande identitetspolitik, implicita rasism och hycklande kring mänskliga rättigheter (ex "kriget mot terrorismen")framstår i jämförelse som ganska unken och inskränkt. Det är kanske dags att vända blicken mot öster och söder med lite mer ödmjukhet?

No comments:

Post a Comment

Kommentera gärna. Ge gärna beröm - jag tror på att lyfta det positiva och konstruktiva. Var respektfull och resonera sakligt.

Jag bestämmer enväldigt vad som passar eftersom jag är ansvarig för innehållet.
Jag arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter och vet att jag har full rätt att begränsa yttrandefriheten på min blogg.