Så här gör man i Kambodja

Ibland undrar man om det finns något hopp för det här stackars landet. Rättssystemet är fullständigt obegripligt och korruptionen finns ända ner i själen på de människor ett normalt samhälle normalt litar på.

Idag fälldes den engelskspråkiga dagstidsningens Cambodia Daily´s ansvarige utgivare och en journalist för förtal av 22 höga militärer. De hade citerat ett uttalande från en oppositionspolitiker Ho Vann att en utbildning dessa militärer fått i Vietnam var helt "värdelös" ("useless"). De skall nu betala 1000 dollar var till militärerna.
Oppositionspolitikern gick däremot fri eftersom han hävdade att han inte alls hade sagt att utbildningen var värdelös. Cambodia Daily stod däremot vid sin utsaga i rätten, men de hade ändå publicerat en rättelse på Ho Vanns beägran, när ho Vann såg vad han sagt, vilket är kutym och en del av den journalistiska etiken.
Nu spelade inte denna rättelse någon roll. Det gällde uppenbarligen att hitta en syndabock och man gjorde samtidigt en markering mot media.
Konsekvensen av rättsfallet är självfallet att inga tryckta media (teve och radio har ju inte samma problem) kan citera något kritiskt uttalande överhuvudtaget om de inte har bandat det. Ho Vann tyckte att rätten inte skulle fälla Cambodia Daily heller, men hans agerande är ju ändå i grunden bedrövligt. Oppositionen blir ju knappast någon symbol för rättrådighet och integritet av detta.

Förtalsåtalen har duggat tätt de senaste månaderna. Det ena fallet är mera bisarrt än det andra. Det har fått hela rättsystemet att se ut som en nöjespark för de rika och mäktiga. Samtidigt som man kan hamna i rätten på nolltid för att ha sagt nästan vad som helst om vem som helst, så sitter tusentals i häkte för olika verkliga och påstådda brott i väntan på rättegång. Flera fall har uppdagats där människor har suttit i flera år. Allvarliga våldsbrott som gruppvåldtäkter och mord på unga kvinnor utförda av unga män och till och med barn kan inte genomföras, vilket är en katastrof inte minst för anhöriga till offren, därför att rättssystemet är så kört i botten.

I dagens Phnom Post läste jag en insändare som uppfriskande talade klarspråk. Han frågade sig också varför inte media hade uppmärksammat ett grovt fall av totalt hänsynslös korruption från brandkårens(!) sida. Det är typiskt att det är en utlänning med Khmerbakgrund som skriver.

I tisdagens tryckta Phnom Penh Post ser man en bild på brandmän som med kraft släcker en brand. Insändaren menar att bilden är helt missvisande. Brandkåren kom till platsen mitt i stan men ville inte släcka branden. Fyra brandbilar stod längs gatan men ingen gjorde något. Enligt en brandman fick man inte fram något vatten eftersom det var något fel på pumpen. Insändaren var dock påpasslig och filmade när några brandmän av misstag duschade åskådare när de kom.

Husägaren vars hus stod i brand erbjöd brandchefen 500 dollar för att börja jobba, men inget hände. Det var först när branden var på väg att sprida sig till omgivande hus som grannarna började samla pengar och vissa betalade upp till 2000 dollar(!). Då började brandmännen jobba. Fastighetsvärden för över 1 miljon dollar gick till spillo enligt artikelförfattaren.

Dessa historier hör man överallt, men sällan så exakt beskrivet som i denna insändare. Det är sjukhuspersonal som vägrar vårda om de inte får extra pengar, lärare som tar betalt av sina elever för att de skall få examen, poliser som tar avgifter för att lösa brott. Insändarskribenten menar att människor är helt apatiska inför denna samhällsfarliga vardagskorruption. Man orkar inte ens vara arg.

Inför detta kan man lätt känna sig helt uppgiven för det verkar helt saknas vilja och förståelse från de i toppen att ta tag i detta. Man lever på gamla lagrar och har fått landet hjälpligt på fötter från år noll, men det saknas färdriktning, vilja och grundläggande etik för att göra Kambodja till en modernt land där man kan lita på varandra. Enda gången det händer något är när premiärministern säger att det skall hända. Men ingen verkar ha stake att stå upp och på eget ansvar arbeta för förändring och ett bättre Kambodja.

(Transparency International rankade Kambodja på 166e plats i världen i sitt senaste korruptionsindex 2008. Det är samma nivå som Zimbabwe, och alldeles ovanför länder som Demokratiska Kongo, Sudan och Afghanistan. I jämförelse kan man nämna klassiska svenska biståndsländer som Mozambique på plats 126 och nyligen aktuella Zambia på plats 115. Tyvärr har jag fått muntliga rapporter från olika källor att korruptionen har ökat sedan förra sommaren 2008.)

Forum för Levande Historia har gjort Reklamfilm

Jag är ingen större vän av Forum för Levande Historia. Precis som många andra kritiker har jag svårt för att staten skall ha en myndighet som informerar om totalitära ideologier.

Och nu har det gjort reklamfilm inför en utställning om Kambodja. Den skall tydligen vara lite rolig och visar människor med röda fyrkantiga glasögon som väljer att undvika se vad som verkligen skedde i Kambodja. I filmen flimrar de svenskar förbi som tillsammans med Jan Myrdal gjorde en rundresa genom Demokratiska Kampuchea. En av dem Gunnar Bergström har blivit illa berörd och har skrivit om detta på Newsmill.
Och även Timbros chef skrivit till försvar för Jan Myrdal. De tycker inte heller en statlig myndighet skall håna någon för deras åsikter nu, eller i historien.

Gunnar Bergström har ju också tagit ångrat sin resa och gjort en väldigt intressant liten fotobok om hur han tänkte då och hur han tänker nu när han ser sina bilder från den tiden.
I sak tycker jag också faktiskt att Jan Myrdal, i all sin ideologiska arrogans, har en poäng när han säger ungefär "vi såg vad vi såg, och det kan ingen förneka". De ideologiska glasögonen gjorde det inte lättare att syna bluffen, men frågan är om de kunnat det ändå. Troligen hade de bara kommit hem lite förvirrade och sagt: "det var ett väldigt konstigt land." För att syna bluffen hade de troligen behövt ha helt andra "icke-kommunistiska" glasögon.

Att man sen har gjort reklamfilmen som en liten lustifikation är direkt obehagligt. Eftersom Forum för Levande Historia ursrpungligen skapades för att informera om Förintelsen, skulle det vara intressant att se om de accepterat en motsvarande film om små lustiga nazistsympatisörer i roliga glasögon ihopklippta med förintelseoffer? Jag är tveksam.

Problemet med Forum för Levande Historia är att de numera har i uppdrag att informera om totalitära ideologier.
Men ideologier lever inte i ett tomrum. De formas och formas om av historia, kulturer och sedvänjor. Röda Khmerernas ideologi var intimt knuten till kulturen och det nationella jaget. Röda Khmererna hade troligen bara kunnat uppstå i Kambodja. Deras framfart var också till stor del ett resultat av det kalla krigets gränslösa våld under första halvan av 70-talet. Ända fram till 1971 var Röda Khmererna nästan som en liten obetydlig sekt ute i djungeln.

Jag har ytterst svårt för den kommunistiska ideologin och retoriken. Men jag är inte dummare än att jag kan se att det är en stor skillnad mellan Kambodja och Kuba. Eller för den delen mellan Vietnam och Kambodja.
Jag kan också känna obehag inför det faktum att det är en total ideologi och massiva brott mot mänskliga rättigheter som troligtvis lagt grunden för Kinas och Vietnams ekonomiska framgångar idag. Deras radikala samhällsomvälvningar har lett till att nya grupper kommit till makten, fler människor fått utbildning, hälsovård samt grundläggande materiell trygghet. Det visar att kampen för mänskliga rättigheter och demokrati inte kan knytas ihop med marknadsekononomi och kapitalism. Mänskliga värden måste ha ett värde i sig själva för att minska regimers våld och förtryck mot sitt eget folk.

Men jag ser gärna att Forum för Levande Historia hellre berättar om folkmord i alla dess former. Om fokus ligger där snarare än på ideologin kan vi få en mycket mer konstruktiv debatt hur makt, förtryck och våld hänger ihop. Kanske kan vi då också få en diskussion kring Hiroshima och bombningarna av Hamburg under andra världskriget - de västliga demokratiernas mordorgier förtjänar ju att debatteras än mer än diktaturers brott i det förflutna.

Och jag klarar mig utan deras reklamfilmer.