En i Sverige okänd ikon för demokratin har dött efter en tids sjukdom. Corazon Aquino var änkan till Filippinernas mest kända politiska helgon Benigno "Ninoy" Aquino som mördades när han återvände efter exilen i USA 1983. 1986 ställde hon motvilligt upp i valet mot Ferdinand Marcos. Valet fuskades bort, men miljoner människor gick ut på gatorna och till slut lånade Marcos vän president Ronald Reagan ut helikoptrar som kunde flyga ut Marcos och hans närmaste till landsflykt.
President Cory Aquino tog över ett land i djupt förfall. Svält och fattigdom fanns överallt. Den egna militären förde krig mot sin egen befolkning och den maositiska NPA-gerillan behärskade stora delar av landsbygden. Det skulle ta ytterligare några år innan situationen stabiliserades och Aquino fick mycket kritik både internationellt och inom Filippinerna.
Den militära kampen mot gerillan intensifierades under åren efter valet. Hon gjorde också några rejäla "återställare": Marcos hade byggt upp sin makt på den militära makteliten och några få utvalda från den traditionella jordägareliten. Dessa så kallade "cronies" fick till slut så mycket makt att det i princip ägde hela landet. Aquino återställde den traditionella elitens makt och jordinnehav vilket hon fick mycket kritik för. Och förvisso var hon ju själv en representant för denna elit.
Men samtidigt: hon överlevde sex(!) försök att göra militärkupp. Hon avgick villigt 1992 i enlighet med den nya konstitutionen från 1986 som förbjöd omval av presidenten. Hennes kandidat till valet 1992, förre generalen Fidel V Ramos och en av revoltörerna inom armén mot Marcos under revolutionen 1986 vann och fortsatte med hennes stabiliserande politik.
I backspegeln visar Filippinernas moderna historia hur svårt det är att "göra om ett land". Det finns säkert mycket hon kunde gjort bättre, men hon lyckades kanske med det som var viktigast i det långa loppet: att försvara demokratin, de fria valen och den fria pressen. Det är där det måste börja.
Filippinerna snubblar fortfarande fram. Orättvisorna är enorma. Journalister mördas mer än kanske någon annanstans. Och det är snart val igen. En annan kvinna är president. Gloria Macapagal-Arroyo är inte populär, men hon har i alla fall deklarerat att hon kommer att respektera konstitutionen och inte söka ta makten med "irreguljära metoder" eller ändra konstitutionen. Hon har i skarpa ordalag kritiserat sina kollegor i Burma som hon titt som tätt delar konferensbord med på olika ASEAN-möten. Filippinerna och Indonesien är idag de två demokratiska kraftcentrum för demokrati i en region som annars präglas av mycket brott mot mänskliga rättigheter och stora demokratiska brister.
Corazon Aquino gjorde troligen vad som var politiskt möjligt i ett söndertrasat land. Alltför ofta spanar vi efter en Nelson Mandela som skall lösa allt på en gång. Men antalet tillgängliga Mandelas i världen är väldigt få. Men det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar helt enkelt om att vara tillräckligt bra. Tio dagars landssorg har nu proklamerats i Filippinerna.
No comments:
Post a Comment
Kommentera gärna. Ge gärna beröm - jag tror på att lyfta det positiva och konstruktiva. Var respektfull och resonera sakligt.
Jag bestämmer enväldigt vad som passar eftersom jag är ansvarig för innehållet.
Jag arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter och vet att jag har full rätt att begränsa yttrandefriheten på min blogg.