Saturday, May 30, 2009

Goda nyheter... men vi väntar på implementeringen

Demokratisk utveckling sker sällan med stora synliga steg. Oftast är det i de små händelserna och i de små uttalanden vid sidan om nyheternas huvudflöde man kan ana olika skiften. Sedan studsra utvecklingen tillbaka, men sällan hela vägen.

I veckan var det demonstrationer i Phnom Penh för Aung San Suu Kuyi, Burmas rättmätiga ledare som suttit i husarrest i över ett decennium. En amerikansk man hade simmat över en sjö till hennes hus och tagit sig in, vilket Burmas militärjunta ansåg var hennes fel.

Då kom plötsligt ett uttalande till stöd för Aung San Suu Kuyi från Kambodjas högsta ledning. Någonstans har det viskats attt man bör säga något. En fredlig demonstration hölls utanför burmesiska ambassaden och polisen gav sitt tillstånd och underlättade också för demonstranterna vilket inte hör till vanligheterna här.

En annan intressant sak som hänt är att det inkommit klagomål på Utrikesministeriet som har hand om alla formalia när utländska män skall gifta sig med kambodjanska kvinnor. Det här är en rätt så krånglig procedur, av goda skäl, eftersom trafficking är ett stort problem. Men flera västerländska män har klagat på att folk på ministeriet har tagit ut en "avgift" för att lämna ut rätt blanketter. Avgifter som legat på upp mot 700-800 dollar. Utrikesministeriet handlade väldigt fort när det här uppdagades - det ansågs helt oacceptabelt för Kambodjabilden utomlands att sånt här kan ske. Lösningen blev att processen första steg flyttades till mannens hemmaambassad och ambassaden sedan vidarebefodrade dokumenten till ministeriet.

Sedan skall polisen börja använda fartradar och alkotester också. Det är super, även om vi är många som tvivlar på at de kan fixa det. Vi håller tummarna.

Premiärministern Hun Sen har också irriterats över att militären och polisen verkar ha osedvanligt många guldfärgade Lexus och Landcruisers med gyllene gardiner, körda av unga välklädda kvinnor (kvinnlig värnplikt är ännu inte införd, och de kvinnliga poliserna är inte många). Nu måste alla som kör militär- och polisskyltade privatbilar registrera dem som civila bilar, annars tillfaller bilarna staten. vi väntar och ser i det fallet också.

Premirministern har också slagit ner på sandbrytningen som sker mitt i Mekong och längs kustdeltan. Sanden exporteras bland annat till Singapore där man försöker byta ut vatten mot land. Resultatet är att flodbankar har rasat och människor längs floden förlorat sina hus och sin mark. I ett normalt land sköter ju miljöministeriet om sådan här frågor. Här vågar ingen höjdare säga något vettigt förrän premiärminstern sagt sitt. Det spelar ingen roll om all världens experter påpekar miljökonsekvenserna av olika aktiviteter. Om det kommer att hända något återstå att se... tilltron till premiärministerns makt är ännu större bland kambodjaner än den är bland alla utlänningar som vill se en förändring. Å andra sidan, han gillar ge skenet av att ha makt över allt, men ingen ledare kan styra ett land utan stöd. Ett stöd som alltid kommer med ett pris.

Lokala polischefer har också börjat höja sina röster mot höjdare som beter sig som svin i trafiken och på andra platser (läs om livvakterna i min förra blogg). De har antagligen förstått att när höjdarna struntar i polisen får de heller ingen respekt från vanligt folk. Man ser nästan dagligen hur människor i bilar och på motorcyklar bara drar förbi trafikpoliser som försöker göra sitt jobb. (Sedan att trafikpoliserna i hög grad samlar in pengar i egen ficka är ett annat, men relaterat, problem.)

Slutligen, en ny bro har öppnats över Tonle Bassac i södra delen av Phnom Penh. Nu kommer det att gå lättare att åka till Vietnam. Man planerar till och med en "sky bridge", eller på vanlig trafiksvenska, planskild korsning. Det skulle i så fall bli den första i staden!

I slutändan, bortsett från allra girigaste och mest cyniska i toppskiktet, finns det faktiskt lite god vilja i det här landet också.

No comments:

Post a Comment

Kommentera gärna. Ge gärna beröm - jag tror på att lyfta det positiva och konstruktiva. Var respektfull och resonera sakligt.

Jag bestämmer enväldigt vad som passar eftersom jag är ansvarig för innehållet.
Jag arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter och vet att jag har full rätt att begränsa yttrandefriheten på min blogg.