Där gangstervälde råder

Det är mycket trafik i stan nu. Flera av EUs utrikesminstrar är här och träffar sina motsvarigheter i ASEAN - den sydostasiatiska motsvarigheten (inte riktigt) till EU. Flera av dem bor på Hotel Intercontinental rätt nära där jag själv bor och jag åker förbi där varje morgon och kväll. Varje gång någon minister skall någonstans så spärrar man av alla tvärgator så man slipper de sedvanliga trafikstockningarna och sedan här man nervöst sirenerna bakom sig och så kommer en kolonn med polismotorcyklar med paradklädda poliser i vitt, sedan kommer en rad svarta limos, och de blåser förbi i typ 70. Även Carl Bildt är här och skrämmer upp fattiga kambodjaner. De har nämligen all anledning att vara rädda för maktens människor.

Idag stod jag fast med min motorcykeltaxi vid röd ljuset i korsningen mellan Kim Il-Sung Avenue (javisst, det finns en sådan här) och Russian Boulevard. Alldeles bredvid mig står en svart Honda Nighthawk utan skyltar. En man sitter därbak på bönpallen. Han är storväxt och atletiskt byggd och har en svart uniform utan märkning på. Det är en typisk livvakt till någon av de högsta politikerna i landet. Kanske är det försvarsministerns män, han har sitt brackiga, smaklösa palats alldeles nära. Den svarta motorcykelns förare är framme vid en ensam motorcyklist som stannat ensam mitt i korsningen, knappt tio meter framför mig. Han är lika svartklädd som sin kollega. Tre poliser står några meter vid sidan om och tittar ut i tomma luften. Plötsligt riktar han ett hårt slag mot motorcykelförarens huvud. Han har hjälm men man ser att huvudet viker sig, men han sitter kvar. Sedan kommer ett slag till och sedan flera sparkar mot benen och kroppen. Killen på motorcykeln sitter stelt kvar, men det gör säkert väldigt ont.
Poliserna fortsätter och titta åt ett annat håll. Från alla håll i korsningen ser folk vad som pågår. Det är hundratals människor. När misshandeln är slut och den svartklädda sätter sig på motorcykeln, börjar alla köra. Den slagna mannen sitter kvar i mitten och han försvinner bakom mig i myllret.

Det finns inga andra man är så rädd för i Kambodja som dessa livvakter. Det finns otaliga historier om det gangstervälde de utövar. Bland det farligaste man kan göra är att köra på deras fordon även om det är de som oftast kör som galningar. De rusar ut med dragna osäkrade vapen och kräver tusentals dollar i kompensation även från fattiga människor. Jag har hört två oberoende historier om hur människor råkat ut för just detta. Ökänd är en histora från 2006 om hur två av premiärministerns livvakter skjuter en barflicka i foten för att hon inte serverar tillräckligt snabbt. De arresterades förvänansvärt nog av polisen, men släpptes utan rättegång på order av sitt befäl (inte polisens befäl märk väl). Flickan fick enligt en representant för livvaktsstyrkan 500 dollar i kompensation.

Premiärministerns livvakt består av 1000 män. Hur många de andra höjdarna har, vet ingen något om. Men de utgör en slags maffia vid sidan om ordningsmakten. I ett normalt land är det ju polisen har ansvaret att skydda landets ledning inom lagens råmärken.

Dessa livvaktsstyrkor är i grund och botten dåligt disciplinerade bärsärkar, men samtidgt ytterst vältränade och farliga. Kanske är det dessa livvaktsstyrkor som är den tydligaste indikatorn på att Kambodja inte är som andra länder, och att man fortfarande, trots de seanste årens framsteg, har ytterst långt till ett normalt fungerande samhälle fritt från våldets barbari.