Ser på www.svt.se att det går en serie som heter Diplomaterna som handlar om UDs personal runt om på svenska representationer i världen.
Ibland hamnar också jag i den där världen och det är väldigt intressant att försöka förstå. I veckan mötte jag Sveriges mänskliga rättighetsambassadör, som är stationerad i Stockholm, tillsammans folk från FNs kontor för mänskliga rättigheter i Kambodja och flera andra.
Kvällen efter var det middag i högsta SIDA-representantens residens, och jag fick chansen att träffa ytterligare lite diplomater, men också representanter för regimen. Även om man vid sådana tillfällen knappast går in djupt i de brännande frågorna (man är ju ändå lite diplomat), så kan man känna dem lite på pulsen och försöka förstå deras tänkande. Glassigt? Nej, inte speciellt. Snarare en möjlighet att sitta och prata och lära känna folk över en bit mat och lite vin.
I de här mötena lär man sig hur bistånd hänger ihop med utrikespolitik i allmänhet. Säkerhet och handel och bistånd samverkar och motverkar varandra i ett flöde av ställningstaganden, och allt blir oerhört mycket mera komplext än vad man kan fånga i en dokusåpa som Diplomaterna.
För min egen del skapar detta givetvis frustration, men jag tycker också det är fascinerande att fundera på hur man kan hitta öppningar för ett bättre bistånd. Nu är jag tio månader gammal i mitt arbete och har börjat förstå spelreglerna även på den spelplanen. Det är kul.
No comments:
Post a Comment
Kommentera gärna. Ge gärna beröm - jag tror på att lyfta det positiva och konstruktiva. Var respektfull och resonera sakligt.
Jag bestämmer enväldigt vad som passar eftersom jag är ansvarig för innehållet.
Jag arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter och vet att jag har full rätt att begränsa yttrandefriheten på min blogg.