Tillbaka! Nu glömmer vi Thaksin

Thaksin har lämnat Kambodja och tystnaden har lägrat sig. Fortfarande är ambassadörerna hemkallade och en thailändsk anställd på flygplatsen i Phnom Penh är häktad för spioneri. Hela historien är helt bisarr från början till slut, men de flesta bedömare ser Thakisn som den riktigt stora förloraren. Hans popularitet sjönk som en sten i Thailand, medan premiärministern Abbhisit sköt upp som en raket. Abbhisit är ung och fräsch och modern jämfört med de gamla militära typerna som dominerat politiken förut. Och business tycoons som Thaksin är också på väg att bli anno dazumal även om han har stora supporterskaror fortfarande. Thailand har haft en stökig tid bakom sig, men själv tror jag att processen har varit en välsignelse. Man är på väg att bli en modern demokrati där militären väljer att stanna i sina baracker när det stormar på gatorna. Det är samma väg som de flesta andra större stater i ASEAN redan har gått.

När det gäller konflikten tror jag alla parter bara vill glömma den. Många i Kambodja håller med Hun Sen eftersom man ogillar Thailand (man har ett nationalistiskt problem i Kambodja), men många som har lite överblick och utbildning har skakat på huvudet åt hela historien. Inom ASEAN har man starkt ogillat bråket och Hun Sen har nog tappat poäng bland sina kollegor i regionen.

Den stackars flygplatsadministratören blir säkert också släppt snart. Han är anklagad för att ha stulit listan över flygplanstrafiken på flygplatsen. Men det har ju varit hans jobb att hålla reda på just denna lista. Vad som sedan hänt är att Thailands ambassadör ringt honom om vilka flygplan som skall landa. Den spionerianklagade meddelade detta och ett av planen som precis landat var just Thaksins privatjet. Informationen han lämnade är inte hemlig. Det visar lite hur det kambodjanska rättsväsendetärv kopplat till politik.

I tisdags lyssnade jag på premiärministern Hun Sen. Han talade i en och en halv timme. Han hade egentligen 45 minuter, men det är så det är. Det var ett 30-årsjubileum och han talade minnen från 80-talets tuffa tid av embargo och isolation. Då och då klämde han in ett politisk angrepp på sånt och sådana han inte gillade. I ett svenskt politiskt perspektiv var det helt knas. Hans syn på demokrati och hans argumentation kan på många sätt ifrågasättas.
Men det går, när man ser honom live, att förstå varför han är en stark politisk ledare. Han känns genuin i sitt framträdande. "Här är jag. Jag är Hun Sen och ingen annan. Jag ber inte om ursäkt för att jag finns eller för att jag tycker saker". Det var väldigt intressant att uppleva.

Forced evictions fortsätter i stor skala på landsbygden. Internationella plantageföretag förvärvar mark genom 99-åriga koncessioner. Marken är redan bebodd och brukad, och de fattiga som bor där blir bortkörda med våld av polis och militär.
De som gör motstånd fängslas och döms på väldigt lösa grunder. Polis och militär som skjuter försvarslösa blir aldrig utredda eller dömda. Det är extremt hänsynslöst och omänskligt.

I söndags kom jag hem från en veckolång konferens i Nepal. Mer om den kan man läsa här. Den handalde om Appreciative Inquiry och det är en filosofi jag tror mycket på. Annars var det bensinbrist i Kathmandu Valley. Det berodde enligt dagstidningen Kathmandu Post på att tankbilarna fastnade i "trafikstockningar" i söder nära Indien. Lite märkligt kan man tycka med trafikstockningar om det inte finns bensin. Sanningen var att strejkande hade blockerat vägarna i dalen.