En katolsk präst berättar

Kambodja är fullt av märkliga människoöden. Krigets stormvindar under 1900-talets sista decennier har kastat människor ut i draman som skulle duga för ett oändligt antal episka dramer.

Jag läser i Cambodia Daily's weekendbilaga om Francois Ponchaud (CD Feb 7-8). Ponchaud är en fransk katolsk präst som kom till Kambodja 1965. Landet var i fred och det var ett enkelt liv för de flesta. Kriget i Vietnam hade ännu inte drabbat Kambodja, men den politiska arenan var långt ifrån fridfull. Pol Pot, på denna tid var han mera känd under sitt riktiga namn Saloth Sar, hade flytt ut i djungeln och grundat en liten kommunistisk gerillarörelse som snart skulle döpas till Khmer Rouge av landets ledare Prins Sihanouk. Han upptäckte snabbt att katolicismen var näst intill omöjlig att förklara för buddhoster. Han berättar hur han för några munkar i ett tempel förklarade Gud som var fadern som hade skapat allt, och som hade en relation till alla på jorden. Abboten vände sig till sin yngre kollega och sade: ”Han är väldigt trevlig den här fransmannen, men tycker ni inte han är väldigt naiv som tror på sånt där nonsens.”
Med tiden kom Francois att studera buddhismen och skriva flera böcker om kristen tro och relationen till buddhism i ett försök att förstå båda religionerna.

1970 kom han till församlingen i Kampong Cham uppströms Mekong. USA hade börjat bomba Kambodja i hemlighet, eftersom Nordvietnam använde Kambodja som ett brohuvud för attacker in i Sydvietnam. Prins Sihanouk kunde inte göra mycket åt saken, han hade inte kontroll över de oländiga gränsområdena i Mondulkiri och Rattanakiri. Kissinger och Nixon höll hela operationen hemlig till och med för sina närmaste. Prins Sihanouk blev störtad i en kupp och general Lon Nol tog makten med amerikanernas tysta medgivande. Sihanouk uppmanade folket från sin exil att ansluta sig till motståndet mot Lon Nol, vilket i praktiken innebar att man med tiden tvongades närma sig Khmer Rouge som ännu inte hade radikaliserats till den hänsynslösa gruppering den blev några år senare. Ponchaud minns hur demonstrerande människor strömmade in i Kampong Cham med prinsens porträtt. Stämningen var upphetsad, demonstranterna förstörde allt i sin väg och två besökande parlamentariker som försökte lugna ner demonstranterna slogs ihjäl. När militären kom sköt den hämningslöst in i folkmassan. 80 människor dödades. Lon Nol skyllde på att Vietcong stod bakom, men Ponchaud som var ögonvittne såg inga vietnamesiska soldater. Demonstranterna samlade ihop sig och beslutade sig för att på lastbilar ta sig till Phnom Penh för att försöka få bort Lon Nol. De attackerades med stridsflygplan på vägen och många dog. De som tog sig fram till Japanska bron i norra Phnom Penh blev beskjutna med artillerigranater med ytterligare offer.

Lon Nol var en svårkontrollerad och vidskeplig ledare som till slut valde att bemöta Nordvietnams gränskränkningar med massiva förföljelser mot alla vietnameser i Kambodja. En kampanj av etnisk rensning påbörjades. Armé och polis samlade ihop vietnamesiska män och pojkar över 15 år och sköt ihjäl dem. Resultat av detta, och av amerikanska anfall mot Kambodja blev att vietnamesiska soldater och Khmer Rouge etablerade sig över hela Kambodja. Efter 1972 hade Lon Nol i praktiken bara kontroll över Phnom Penh och några större städer.

Ponchaud och andra katolska präster tog sig före att rädda vietnameser. Flera tusen klarade livet tack vare Ponchaud och hans prästkollegor. Vid ett tillfälle var han nära att bli dödad av vietnamesiska gerillan. I Kambodja verkade de för att få kambodjaner att ansluta sig till gerillan, men de dödade nästan undantagslöst västerlänningar. Han kom mirakulöst undan genom att kräva att de skulle ställa samma krav på honom som på sina kambodjanska följeslagare: att lyssna på Sihanouks uppmaning att ansluta sig i kampen mot Lon Nol och ge ett bidrag till kampen.

Situationen förvärrades i landet. 2 miljoner flyktingar befann sig i Phnom Penh och det gick bara att resa under dagtid på de största vägarna och med militär eskort. Han startade med sina kollegor en hjälpkommitté för att kanalisera humanitär hjälp. Men när USAs regering erbjöd dem ett bidrag 37 gånger större än landets budget för social service tackade de nej.
”Varje natt bombar ni Kambodja och ni vill att vi skall hjälpa de skadade varje morgon. Nej tack!”, blev svaret.
Kambodjas katolska biskopar och präster bojkottade senare kardinal Angelo Rossis besök 1974. Rossi anlände i ett av CIAs flygplan på inbjudan av amerikanska ambassaden.

Ponchaud såg hur Phnom Penh tömdes av Khmer Rouge 17 april 1975 och själv hamnade han på franska ambassaden dit alla utlänningar transporterades för deportation. Han lämnade Kambdja med lastbil till Thailand och såg en nästan helt öde landsbygd. När han anlände till Paris blev han intervjuad i media, men ingen trodde honom när han berättade hur Phnom Penh hade tömts helt på människor. Han började samla på historier från människor som hade flytt och 1977 gav han ut en bok som kom att bli en av de första som skildrade Khmer Rouge: Cambodia Year Zero. Många trodde på honom, men franska regeringen valde att hålla en låg profil mot Khmer Rouge eftersom de hade stöd av Kina, precis som både USA och Storbritannien.

Ponchaud kom att arbeta mycket i flyktinglägren längs thailändska gränsen under 80-talet men 1993 flyttade han tillbaka till Kambodja. Han säger att Kambodja förändrats. Nu är människor hårdare och girigare. Livet är hårdare än på 60-talet. Han undrar hur det skall gå för ett land där man redan i lågstadieåldern lär sig muta sina lärare för att få en examen?
”Jag är väldigt bekymrad för det här landet”, säger Ponchaud.