Helgvila - och mera Gaza

Det är helg och vila. Jag följer med vad som händer i Gaza med sorg. Jag känner många i Sverige som påverkas. Vänner i Hammarkullen och Angered som jag vet sitter uppe på nätterna och återupplever sina egna erfarenheter. Som inte kan sova.

Våra amerikanska vänner i Doha i Qatar är lärare och kan inte längre undervisa. Deras tid går åt till att låta eleverna diskutera vad som pågår. De sitter dygnet runt framför teven och knyter nävarna i fickorna. Judehatet och alla märkliga konspirationsteorier som cirkulerar måste bemötas, men Israel göder extremismen och hatet genom sin egen våldsextremism. Många av våra lärarvänners elever är av palestinskt ursprung.

2003 upplevde jag samma sak när USA anföll Irak. Det var en förfärlig tid för mina studenter som jag handledde på folkhögskolan. De sov aldrig, de grät och väntade förtvivlat på samtal från anhöriga.

Jag är ingen ultrapacifist. Min mamma är flykting från finska Karelen 1939. Finland klarade sig från Stalins Sovjetunionen med vapen i hand, men priset var mänskligt sett oerhört högt och smärtan lever vidare i generationer.
Men de som tror att våld är lösningen har inte fattat någonting. Israel (precis som USA var 2003) är den starkare parten och har alltid varit det, ända sedan grundandet.Det finns inget reellt hot mot Israels existens. Den starkare parten har alltid det större ansvaret för freden.

Det enda jag ser hos Israel är en ambition att visa palestinierna att de är dödsdömda. De bombar som de vill. Det är inga misstag som sker när de skickar raketer in i byggnader som är under FNs kontroll. Det är kallt beräknande. Det finns ingen tydligare signal att skicka palestinierna att de är utan en enda vän i världen. Om inte ens FN är skyddat; vem skall då hjälpa dem? Palestinierna skall helt enkelt lära sig att de är icke-värdiga och kan elimineras när det behagar.

Jag ser på Deutsche Welle hur unga israeliska män står på en kulle med utsikt över Gaza. De skrattar och applåderar när raketerna slår ner i husen några kilometer bort.
Det påminner mig om när kristna vänner som var volontärer på Västbanken för en kristen organisation, berättade om hur de som följeslagare fick skydda palestinska skolbarn från stenkastning från extrema bosättare. Det lät obegripligt med vuxna medelålders män som kastar sten på små barn på väg till skolan. Det var då jag förstod hur illa det var ställt. Det enda jag hört talas om innan dess var palestinska ungdomar som kastade sten på israeliska soldater. Det rapporteras sällan om denna vardagsterrorism i våra medier.

Bara för någon dag sedan såg jag i National Geographic Channel, ett reseprogram(!), hur varuleveranser till Gaza går till. Mat och andra dagligvaror från Israel slängs ut på ett stort öppet fält lite hipp som happ. Sedan får de palestinska lastbilschaufförerna vänta på tillstånd för att springa fram och lasta på varorna. När de gick fram för att plocka upp varorna sköt israelerna mot dem. När de sedan släpptes fram, möts de ofta av skadade leveranser. Kameran dokumenterade hur flera hundra krossade ägg låg och flöt på marken. Handlaren som skulle ha dem var förtvivlad. Han hade ju redan betalt för dem. Så har det sett ut i ett par år. Resereportern skakade på huvudet åt den bisarra situationen.

Denna bakgrund försvinner i nyhetsmedia. Israel släpper inte in några journalister till Gaza. Det enda ordnade vi får veta är deras version. Det som händer inne i Gaza blir fragmentariskt, ofullständigt och förvirrat. Källorna är okoordinerade. Alla rusar omkring och allt förstörs. Det är endast hos de planerande israeliska propagandamakarna man kan få en sammansatt bild - deras bild.
Tunnlarna till Gaza har hamnat i centrum. Men varför frågar sig ingen varför man behöver tunnlar för att få in varor? Och vapen. Det man lärt sig av Israel är ju att de gör som de vill, oavsett om man är obeväpnad eller beväpnad. Då är det ju ändå kanske bättre att vara beväpnad?
Hamas använder civila som mänskliga sköldar heter det. Men inga vittnesmål från Gaza bekräftar detta. Det är omöjligt idag att fly från Gaza på grund av Israel.

Vi vet, eller hur, att Israel gärna låter civila plågas. Dag ut och dag in står avtrubbade israeliska värnpliktiga i checkpoints med total makt och straffrihet. Det är nu 3 år sedan Israels drabbades av självmordsbombare - man kan ju tycka att Israel borde vara intresserade av att få till en lite mer normal situation. Men sanningen är att man funnit en utmärkt metod att förslava palestinierna till ett liv utan hopp. Avslutningsvis, Israels armé(!) har tidigare använt civila palestinier som mänskliga sköldar. Det förtjänar att upprepas. Hela tiden.