Idag öppnar klimatmötet i Köpenhamn. Något som heter Climategate har synts i media. Det är en ickehändelse. Någon har hackat sig in i ett klimatforskiningsinstitut och fångat upp en rad epost med "tvivelaktiga" formuleringar. Det mesta är taget ur sitt sammanhang, och än så länge har inte någon lyckats skapa en klimatalarmistisk konspiration ur materialet. Om ändå hackaren gjort sig det besväret.
Flera kambodjaner har åkt till Köpenhamn. Vad som inte syns så ofta i debatten är att klimatförändringen redan idag slår hårt mot många fattiga länder. I Kambodja säger de fattiga jordbrukarna att vädret blivit helt oförutsägbart. Seklers nedärvd väderkunskap har på några få år gjorts värdelös. Gamla rissorter klarar sig inte längre.
För några veckor sedan slog tyfonen Ketsana till. Sveriges radio ringde mig vid lunch samma dag och undrade om det fanns några offer. Hur skulle jag veta som satt i Phnom Penh? Landets östra delar var översvämmat och vattennivåerna var höga, men här finns inga teveteam i, eller direktrapporter från katastrofområdet. Inga journalister flög in i förväg för att vänta in stormen. Vägarna var ofarbara om de fanns kvar. Vi jobbade kort sagt som vanligt i ett regnigt Phnom Penh ovetandes om vad som utspelades några hundra kilometer österut.
Några veckor senare kommer dödsiffrorna, cirka 50 omkomna och tiotusentals har fölorat sina hem och sin försörjning. Sveriges Radio ringer inte längre. Under några dagar hamnade några fattiga länder i medieljuset, men egnetligen fick inte läsarna, lyssnarna och tittarna veta någonting. Sedan försvann uppmärksamheten.
Klimatet är ett pågående drama. Det pågick innan Ketsana och det fortsatte efteråt, och det fortsätter hela tiden. Samtidigt tror även välutbildade människor på att någon hittat på det hela för att skapa alltifrån nya skatter till forskningsanslag till världsherravälde. Någon vänder på klimatforskarnas teorier och tycker vi skall förbereda oss på nästa istid istället. Världen har blivit bra konstig när välutbildade människor kommer på komplicerade teorier om hur överheten försöker lura vanliga människor, medan fattiga risbönder i Kambodja som inte kan läsa och skriva med självklarhet i rösten förklarar att världen har förändrats mitt framför deras ögon och att hela deras utkomst är hotad.
Förhoppningarna på klimatmötet i Köpenhamn har blivit allt lägre, men jag tror det kan komma mycket gott ur mötet om man inte vill för mycket. Då kan det gå att sänka den politiska garden och man blir mindre rädd för att sitta med Svarte Petter när mötet är slut. För övrigt hörde jag på BBC i veckan hur privata entreprenörer i Kina investerar enorma summor i modern energiteknik. Där snackar man inte som här.
Det är plågsamt för mig som jobbar med demokrati och mänskliga rättigheter at se debatten i Sverige och västvärlden. Jag tycker det ställer vissa frågor om våra demokratiska fundament när man läser om klimatdebatten, hör om minaretförbud och om (sd):s framgångar. Hundra år av demokratisk utveckling och vi har inte kommit längre än så. Ändå, jag tror förnuftet segrar till slut. Det brukar bli så i öppna debatter även om det ofta ser hopplöst ut.
