Ett universum av hopp och verklighetsflykt

Formerna är geometriska. Färgerna ljusa. Marmor och glas. Allt andas Koncept. Det är lite som en science fiction-film från det optimistiska 60-talet. Eller som en miljö ur Bladerunner några år innan den sociala kollapsen.

Studenterna gör sina läxor på Starbucks. Ingenjörerna diskuterar ritningarna för ett nytt kontorskomplex över en latte. Unga kvinnor i reklambranschen, sitter eleganta i kläder från Jaspal och Max Mara och bläddrar i turkosa läderfilofaxer. Unga intellektuella män i slitna kläder och T-shirt och jeans läser Joseph Hellers Moment 22 (på engelska givetvis). Turister från Europa och Amerika står ut med sina klumpiga kroppar, långa näsor och stora ögon. De västerlänningar som bor här är lätta att känna igen - de lever i ett stilmässigt mellanland av västerländsk prestigelöshet och asiatisk lättillgänglig elegans. Musiken som lågmält strömmar ur dolda högtalare är acid-jazz, oldies, bossa och Café del Mar. Exklusivitet, identitet och tillhörighet är konceptets grundpelare.

Siam Paragon är ett alldeles eget universum för den unga thailändska medelklassen. Men likadana köpcentrum byggda på samma koncept finns i alla nyrika länder i Asien.
Välkända varumärken kämpar om kunderna i en miljö som är som ett enda stort livsstilsmusum. Få har trots allt råd att köpa en ny väska från Gucci, eller en ny handgjord audiofil-rörförstärkare till stereon hemma. Det är en plats gjord för drömmar och voyerism. Ett vinnande koncept för de som vill höra till. En flykt från det organiska, smutsiga, stökiga, offentliga och illa planerade gatulivet. Luftkonditioneringen och säkerhetsvakterna som tittar igenom väskorna vid entrén fullbordar illusionen av en parallell värld för de invigda.

Men inget vore mera fel än att förkasta Siam Paragon som en ytlighet utan djupare betydelse för samhället. Platsen, funktionen antyder en tilltro till framtiden som är enorm. Dessa massiva konsumtionstempel är kraftfulla symboler för hoppet om en bättre framtid. Dessa palats i glas, stål och marmor representerar en annan slags folkhemsdröm än en gång den svenska socialdemokratins. De bygger på att nästan alla har råd att konsumera åtminstone lite. Själva storleken på dessa drömvärldar antyder att många har en plats i drömmen.

Det går inte att avfärda dessa konsumtionstempels symbolbärande betydelse. Här konvergerar alla drömmar om det goda livet. Vackra ting, eleganta kläder, god mat, status, igenkännande och ett rikt utbyte med vänner är i centrum för interaktion mellan människor och ting. Kaféerna är fräscha med generösa inbjudande fåtöljer som i ens eget vardagsrum. De är mötesplatser både i verkliga livet såväl som på nätet. De är arbetsplatser där man kan fly kontorets mera hierarkiska miljöer. Siam Paragon är som Facebook fast på riktigt.

Siam Paragons parallellitet till den verkliga världen därute gör det hela nästan till en konstinstallation. I den här miljön är allt till synes bra. Alla är verkar glada. Här lever illusionen att alla drömmar kan bli uppfyllda. Det är naivt, men också fritt från cynism.
Det här är en värld där miljöproblem, orättvisor och övergrepp inte existerar. Det är provocerande med all denna barnsliga tillit. Men samtidigt kan man fråga sig om man kan göra världen bättre med cynism och brist på hopp?

Demonstrationerna i Thailand under april och maj i år visar att det finns en annan mycket svårare värld därute. Delar av Central World, en annan, men snarlik, drömvärld, några hundra meter bort brändes ned i ett utbrott av meningslös förstörelse när demonstrationerna bröts upp av polis och militär. Större delen av Central World har åter öppnat. Det är samma musik, samma kaféer, butiker och samma drömmar och parallella gemenskap som före förstörelsen. Det är tydligt att framtidens revolutioner måste se annorlunda ut än förr. När identiteten formas i konsumtionens tempel snarare än arbetets, måste med nödvändighet politiken och upproret också hitta nya vägar.