Bayons mystik. Politikens mystik.

I veckan har jag varit i Siem Reap och tittat på tempel. De är alltid lika imponerande. Det var ändå bara mitt andra besök under mina fyra år Kambodja.
Förra gången började rundturen med Bayon, och synen då var så överväldigande att jag knappat minns någonting. Jag visste helt enkelt inte riktigt vad jag skulle titta efter.
Nu visste jag vad som väntade och det blev en fantastisk upplevelse. Templet är som en labyrint och trots horder av turister kan man gå helt ostört långa stunder. Bakom väggarna och tornen hör man alla röster, och alla språk från de som följer den "officiella" vägen genom templet. Själv valde jag att gå ensam i trånga passager och mörka gångar och jag såg en sagovärld breda ut sig på stenväggarna. Bildhuggarna skildrar Ramayana och alla legender från tiden bortom vår tideräkning. Tittar man upp i himlen ser man alla dess leende jätteansikten som tittar ut över världen. Det är storslaget bortom all begriplighet.

För första gången besökte jag också West Baray. Den konstgjorda sjö som en gång tempelbyggarna skapade för att få tillgång till konstbevattning av risfälten, även om nyare tolkningar menar att sjön endast hade religiös betydelse. Den är ofattbar stor: 8 gånger 2 kilometer konstgjord sjö, utgrävd för 1000 år sedan.
Som ingenjör kan jag inte förstå hur man bar sig åt, ett sådant projekt idag vore i princip omöjligt. Men man skall veta att här bodde långt mer än en miljon människor för 1000 år sedan, och det var kanske världens största stad. London hade vid den här tiden drygt 15000 invånare som jämförelse, och inte ens Rom var under Romartiden. Hela tempelområdet som är många kvadratmil stort är i stort sett outgrävt. Än så länge har man koncentrerat sig på det som finns ovan mark; här finns altså arbete för arkeologer i många hundra år.

På hemvägen läste jag i Phnom Penh Post att Case 002 nu öppnats officiellt i Khmer Rouge-tribunalen. Nu är det dags för premiärminister Khieu Samphan, utrikesminister Ieng Sary, hans hustru socialminister Ieng Thirith och säkerhetschefen Nuon Chea att ställas till svars för 1,7 miljoner kambodjaners död 1975-1979. Det kommer att bli en rätt tuff utmaning att knyta massdöden och massmorden direkt till dem. Vi får se. Men risken är att flera av dem hinner dö innan de får sin dom. De är gamla och ett hårt liv har slitit på dem.

En intressant sak som hänt i veckan är att ett av textilarbetarfacken gick ut i strejk igen. För bara några månader sedan slöts ett nytt avtal och det finns ingen verklig anledning att gå ut i strejk nu. Den ledande oberoende fackorganisationen tog också avstånd från strejken som sades omfatta 60000 arbetare, även om många menade att den siffran var extremt överdriven. I diskussionerna kring det avtal som redan slutits hade regeringen också starkt kritiserat fackförbundens krav och vägrat intervenera positivt på något vis.

Men det var något konstigt med den här strejken. Jag såg på nyheterna på tisdag kväll och det var ett långt inslag med strejkande i bild. Sådant visar teve bara med regeringens goda minne. Och aldrig förr har jag sett människor på marsch i teve i kamp mot "överheten". När jag nu läste Phnom Penh Post noterade jag att Ministry of Social Affairs lättvindigt hade gett med sig och skulle förse textilarbetarna med vissa förmåner. Varför gjorde man så nu, när man var väldigt aggressiv för några månaders sedan då poliser slog strejkande med batonger? Till på köpet var den här strejken ett brott mot det avtal som nyss slutits. Om en strejk i samband med reguljära förhandlingar leder till nedslagna fackföreningsaktivister, borde ju den här stejken leda till massfängslanden?

En närmare granskning visade att strejken var organiserad av en fackförening som anses vara regimtrogen. Min egen tolkning är att strejken är ett sätt att visa vilken fackförening som "ger mest" i utbyte. Enligt artikeln i Phnom Penh Post kommer inte fabriksägarna att behöva betala mer i lön eller mera förmåner. Regimen betalar. Hela aktionen handlar alltså om att försvaga det oberoende facket.

Händelsen visar hur sofistikierad den politiska manipulationen kan vara i Kambodja. Politik här är ett sällsynt smutsigt spel. Många kambodjaner genomskådar det givetvis och de oberoende fackförbunden är de mest välorganiserade massorganisationerna i landet. Flera fackföreningsledare har blivit mördade utan att någon skyldig gripits (däremot satt två män skyldigt dömda i fängelse i 4 år till nyligen). Värre är att många utlänningar med ansvar för bistånd kanske ser det positivt och inte klarar att genomskåda det. Även här får framtiden visa om det trixandet ger utdelning.