Bloggstart igen!

Det är dags att göra ett nytt försök att komma igång med min blogg. Jag tänkte att lite ny personlig design skulle göra det lite mera inspirerande att blogga. Nu är jag ju lite av datornörd, men det där med webb- och bloggdesign har jag aldrig lyckats lära mig. Jag blev väldigt glad när Blogger skapat helt nya mallar och designverktyg.

Jag ville byta bakgrundsbilden på min valda mall och chansade runt lite utan att lyckas. Bilden bara försvann.
Då hittade jag något som hette "CSS-snippets". På ett annat ställe hittade jag en instruktion hur man kunde använd använda CSS för att byta bakgrund. Jag lyckades hitta en snippet som bytte bakgrundsbild, laddade upp min bild i Photobucket och så editerade jag lite i CSS-koden, lade in länken från photobucket, och simsalabim så var bilden där.

Lite mera plockande med textfärger blev det sedan, men jag lyckades aldrig få in någon personlig presentation av mig själv. Men den kommer snart. För nya läsare som kanske hittar hit så kan jag presentera mig så här:

Mitt namn är Jens Rosbäck. Jag är en knappt medelålders man som arbetar och bor i Kambodja. Just nu väntar ett år i relativ ensamhet eftersom resten av familjen flyttar hem efter fyra år i Phnom Penh.
Själv är jag kvar eftersom jag gillar mitt jobb och har ett uppdrag som är ytterst meningsfullt. Uppriktigt sagt mår jag kanske också bäst av att vara här ute i världen, i alla fall just nu. Jag älskar Sverige, men det känns ofta lite ödsligt. Vi får se hur det blir nu när familjen flyttar hem, men det finns också möjligheter med att få leva särboliv ett tag framöver.. Men jag kommer att sakna att få stå vid sidlinjen när mina tonåringar skall återevröra Sverige.

Häng med på min bloggnystart. Jag kommer att blanda åsikter om det jag upplever här i Kambodja, det jag upplever av Sverige genom svenska media på internet och så blir det säkert en och annan text om biståndets villkor. Det kan kännas rätt så frustrerande när exempelvis vår biståndsminister Gunilla Carlsson leker utspelspolitiker utan att tänka på konsekvenserna.

Så här på avstånd har jag insett att Sverige är världens mest extrema och utopiska samhälle. Det är ett samhällsbygge jag härifrån, ett av världens fattigaste länder, upplever behandlas ytterst styvmoderligt av både ansvariga och medborgare. Vi borde vara mer rädda om vad vi har och vårda de värden som skapat det goda samhälle vi har.