Konstauktion och yttrandefrihet och känslan av hot

Igår kväll var vi på olika håll, jag och Boel. Men vi var båda på "fundraising events". Själv travade jag ner till Baitong Restaurant där Rupert tillsammans med ett konstnärskollektiv hade bjudit in till konstauktion. Olycklgtvis hade jag inte hunnit titta på något av verken innan och då har i alla fall jag svårt att gå in och bjuda. Men ett par av konstnärerna är välkända över hela Asien och är representerade på både gallerier och museer, och deras tavlor gick för 100 dollar så det gick att fynda.

Det var mest västerlänningar där, plus en mindre del kambodjansk kulturelit. Det är inte som hemma där affärslivets mecenater kan dyka upp. Kambodjas affärsmän är en rätt så obildad drös, med smak för de allra läskigaste formerna av kitsch. Lexus och livvakter är mera viktigt för dessa den traditionella kulturens väktare.

Tavlor och foton ropades in till glada köpare och sedan var det buffé och mingel. Alla intäkter gick för att utveckla konstnärskollektivet. Det här tycker jag är en av de viktigaste utvecklingarna i Kambodja. Vi glömmer lätt att konst och litteratur är en av de starkaste förändringskrafterna i ett samhälle präglat av decennier av förtryck. Det är inte heller någon slump att makthavare försöker kontrollera den fria fantasin.
Man fängslar gärna fria konstnärer, men jag väntar fortfarande på att någon skall fängslas för att han skapar LFA-matriser och projektplaner!

Boel var på Hotel Le Royal för quizz-kväll - eller frågesport som det heter på engelska. Intäkterna gick till något husbyggnadsprojekt. Men det var kul det också hursomhelst.

Och på nätet läser jag om Jihad-Jane och Yx-Vilks. Och jag förundras över alla dessa höga tonlägen om "hotet mot yttrandefriheten" bla bla bla. Även bildade människor har uppenbarligen tappat sinnet för proportioner. Maktlösa extremister har aldrig någonsin i historien varit ett hot mot yttrandefriheten - det är alltid de som innehaft makten som begränsat den. Ännu mindre är förvirrade amerikanska tanter som Colleen LaRose ett hot.

En genusanalys av medias konstruktion av Colleen LaRose skulle kunna bli väldigt intressant - speciellt i dessa tider när kvinnliga konvertiter fått alltmer negativ uppmärksamhet. Kvinnor som blir muslimer har plötsligt knutits ihop med mental sjukdom och småbrottslighet. På bleka polisfoton tittar LaRose på oss med fientlig blick (visst ser hon lite galen ut?). Budskapet är att alla dessa "Jihad-Janes" överallt är otillräkneliga och galna och behöver kontrolleras. Var de än är. Vad de än gör.
Men sanningen är ju att dessa kvinnor är ohyggligt obehagliga för ett manligt dominerat samhälle eftersom de inte rättat in sig i ledet - de är kvinnor och förrädare och 70-talets punkare är som dagisrevoltörer i jämförelse.

Härifrån mitt perspektiv ser västvärlden ut att spåra ut helt. Det finns nästan inte en positiv trend att läsa om, eller lära om, när jag ser på CNN eller någon annan nyhetskanal. Det är bara rädsla och känsla av hot. Vi får hoppas det blivit bättre när jag kommer hem någon gång.