Det obehagliga Sverige

Med 5 timmars tidsskillnad var det omöjligt för mig att följa valvakan. Jag vaknade upp i morse för att se på singaporeanska teve-kanalen Asianews att Aliansen hade vunnit. Först när jag kom till kontoret och började läsa på nätet fick jag reda på att (sd) fått 5,7% av rösterna. Det är skrämmande att 400000 svenskar kan tänka sig att rösta på ett parti med många medlemmar som stöder nynazistiska rörelser läs här och här. Ett parti vars medlemmar som för bara 15 år sedan stod i bomberjackor och kängor och gjorde hitlerhälsningar. Som regelmässigt misshandlade människor som inte passade deras världsbild. Med kandidater med en opropertionerlig andel som har stora problem med sin vandel.

Stieg Larsson dog 2004 - några innan (sd) skaffade sig dagens välpolerade yta. Stieg Larsson ägnade en stor del av sitt liv åt att granska nynazisterna och han levde ständigt under hot.
I tidningen läser jag nu på morgonen att Jimmie Åkesson tycker att Stieg Larsson var en bra författare men en dålig journalist. Det visar tydligt att även den så avspända och vänlige partiledaren i grunden är en extremist som vägrar ta öppet avstånd från vad (sd) en gång var. Det är för mig obegripligt att man som svensk medborgare ens kan proteströsta på ett sådant parti. Det är väl ändå inte den välansade utsidan man röstar på?

I tidningen Expo, som ju grundades av Stieg Larsson, pekar Daniel Poohl på att resultatet är representativt för idéströmningar som funnits länge i det svenska samhället. Jag håller med. För drygt sex år sedan bodde jag i Hammarkullen i nordästra Göteborg. I tidingarna kunde man läsa om Masoud Khamali som skulle utreda förekomsten av strukturell diskriminering. Äntligen tänkte jag, en officiell utredning som kanske kan titta in i denna massiva vägg av oartikulerade normer som mina invandrade vänner slog pannan blodig mot varenda dag. Denna vägg som utestängde dem från inte bara arbete, men också möjligheter till personlig utveckling och rätten att bidra till samhället.
Men nomenklaturan slog till med full kraft och menade att forskningsutredningar inte i förväg skall bestämma slutsatserna. Som om inte många andra utredningar, och även rent akademisk forskning, bygger på liknande premisser. Andra forskarkollegor påpekade just detta.
Vi vet ju också att invandrare med utländsklingande namn har svårare att få arbete än de med svenska namn så tanken att det finns något som kan kallas "strukturell diskriminering" är ju inte alltför avlägsen.

Jag skäms över Sverige idag. Men vi får ta kampen. Det är ändå så att 94 procent valde bort (sd) - (sd) är kanske historiens mest ogillade riksdagsparti.
Jag hoppas de övriga partierna gör allt för att hindra att (sd) får inflytande. Jag hoppas de också lär sig av historien. Hade Khamalis arbete fått genomslag hade vi kanske haft en annan politisk integrationsdebatt idag.

Drygt 5 procent av svenskarna har röstat på ett högerextremt parti. Det borde faktiskt inte förvåna någon. Dessa 5 procent har kanske alltid funnits - men först nu fanns det ett tillräckligt välansat parti att rösta på.