(Alla) mänskliga rättigheter hjälper fattigas kamp

På vägen till Otres Beach i Sihanoukville finns en liten länga av slumkåkar i trä, blå plastpresenningar och kartong. De som bor där är offer för en jordstöld av en rik och maktfullkomlig affärsman med politiska kontakter.
Rent juridiskt är det förstås ingen jordstöld. Affärsmannen har lagfart för den markbit där dessa fattiga en gång bodde. Problemet är att lagfarten står i strid med Jordlagen från 2001 som garanterar dessa människor rätt till marken de bodde på och brukade. Men Kambodjas trasiga och korrupta rättssystem skyddar bara de rika och mäktiga.
När de fattiga som redan bodde där gjorde motstånd anlitades polis och militär som med våld och vapen körde bort dem. Deras hem blev bulldozrade och deras få tillhörigheter förstördes. Det är obegripligt för mig att man kan vara så okänslig som många ”investerare” verkar vara i Kambodja.
Det är nu mer än två år sedan de tvingades lämna sitt land och de lever där i yttersta fattidom, vid vägkanten på väg till vår favoritstrand. Ingen verkar bry sig. Allra minst de lokala myndigheterna.

På Newsmill argumenterar debattören Fredrik Segerfelt för att vatten inte är någon mänsklig rättighet. Han hänvisar till att FNs deklaration för mänskliga rättigheter var en kompromiss mellan ”Josef Stalin” och den demokratiska världen. Denna deklaration är nämligen uppdelad i två delar utifrån den första världens och den andra världens politiska värderingar. Den första världen (Väst) betonade liberala rättigheter och demokrati. Den andra världen (Sovjetunionen med allierade samt också den alliansfria rörelsen) betonade materiella rättigheter som vatten, mat, hälsa, utbildning och rätt till en utkomst.
FNs deklaration är ett av världens viktigaste politiska dokument. Det har använts otaliga gånger gentemot länder och ledare för att säkra mänskliga rättigheter, och i Kambodja är kunskapen idag om att man har specifika rättigheter väl spridd. Många gånger hjälper inte denna kunskap mot makthavarna, men när folk väljer att göra motstånd mot jordstölder och övergrepp gör de detta för att de har kunskap om sina mänskliga rättigheter. De vet att det får säga vad de tycker, de vet att de har rätt till sin mark och en utkomst. Utan kunskap om sina rättigheter hade makthavarna kunnat göra precis vad de vill.

Jag upphör aldrig att förvånas av hur idag främst liberala skribenter verkar sitta på sin kammare och försöker göra om verkligheten efter sin karta. Stalin var förfärlig, men fattiga människor utan vatten, mat och hälsa kan inte kräva sina demokratiska rättigheter. De mänskliga rättigheter som FN listat som universella stödjer varandra och kan inte existera utan varandra. Segerfelt hävdar att som det ser ut nu, så ses dessa rättigheter som ett smörgåsbord som kan användas politiskt, och pekar på att den senaste FN- resolutionen initierats av den radikale presidenten Evo Morales i Bolivia. Det är då jag undrar om Segerfelt suttit för länge i den stillastående luften i sin tankesmedja?
FNs deklaration för mänskliga rättigheter föddes i skärningen mellan olika politiska system, de lever och används idag i olika politiska system och de kommer att utnyttjas politiskt därför att de finns och är relevanta för olika politiska vägval. Mänskliga rättigheter är helt enkelt politik, alldeles oavsett hur mycket vi hävdar deras universalitet.

Men det hindrar ändå inte att fattiga människor kan lära sig om sina rättigheter och användade dessa i sin kamp för sina rättigheter. Detta är självklart ytterst också en politisk kamp för rätten att ha en åsikt och rätten att ha kontroll över sitt eget liv. Morales råkar vara en företrädare för att göra vatten till en mänsklig rättighet – nu hoppas vi han gör det för att han vet att det är en grundförutsättning för att säkra de allra fattigaste människornas politiska rättigheter. Tiden får visa hur ärlig han är - och även om han är det - vilket politiskt utrymme han har att vara fullt ut genuin.

När vi åker tillbaka från stranden har det regnat häftigt. Människor tittar skyggt ut från sina läckande kåkar på vår vita Toyota Landcruiser. På andra sidan vägen spelar en stor grupp unga pojkar fotboll i pölarna och de har väldigt kul. Rätten att leka är också en mänsklig rättighet att värna.