Varför har länder informationsministerier?

Nu har vi flyttat igen. Vi lämnade ett hus med termiter i varje hörn och med en landlord som fifflade med elräkningen. I alla fall blev de plötsligt väldigt höga jämfört med förra huset. Nu jagar han oss med trasiga glödlampor. Min sekreterare, Mr Suy kallade på mig med bekymrad min idag:
"He wants to be paid for the lamps. He want to come here."
"What? He has a shining Lexus and lots of houses to rent out. He makes thousands of dollars each month and he want to come here and be reimbursed for six bulbs, svarade jag.
Jag var inte förvånad, jag har varit med om det förut. Suy skakade på huvudet. Det tar en halvtimme till vårt kontor.
"Well, tell him to bring receipts for the lamps. If it is six or ten or twelve I don´t care. We will reimburse him. But I refuse to sit with him and spend my time with his whining."
Det är så här väldigt många rika och mäktiga fungerar i Kambodja. De är snåla och giriga. De fuskar med elräkningar. De drar skam öer sitt land och sitt folk.
Hans unga son har varit vår nattvakt, lika hopplös han. När Sidney fick valpar klagade han på att Boel hade sagt till honom att vara uppe första natten och se till dem. Han ville sova. Han verkade inte alls förstå vad han fick betalt för.

Den nya landlorden har bara ett hus till uthyrning och han driver ett litet taxibolag. Han verkar helt reko. Det är vår fjärde landlord och förhoppningsvis den första som har något mellan öronen.

Annars är det krävt i Kambodja. I väldigt många provinser är civilsamhällets organisationer utsatta för påtryckningar. Poliser kommer till workshops och filmar och tar bilder. Myndigheterna förbjuder ibland helt och hållet att mötet inte får hållas. Till och med ett FN-anknutet organ tvingades att ställa in en träning härförleden när provinsguvernören sade nej. De fick åka tillbaka till Phnom Penh. Poliser kommer också till organisationernas kontor och frågar efter listor och foton på anställda och vilken utrustning man har. En grupp komiker åker runt och gör satirer över NGO-arbetare och utlänningar och det har vevats på teve. De säger öppet att de gör det för de stöder regeringen. Att någon skulle göra satir över regeringens folk är fullständigt omöjligt - det finns inga mediakanaler öppna för sådant. Det här har pågått i några månader och det är oklart hur organiserat det är.

Hemma i Sverige har Donald Boström skrivit en artikel i Aftonbladet om en gammal företeelse. Men Israel, har ju ett Informationsministerium, precis som Kambodja för övrigt, som givetvis fångat tillfället att skapa en fnurra. De har fått Sverige att diskutera antisemitism, men man behöver inte gräva så djupt innan man hittar vanlig smutsig realpolitik. Svenska debattörer är så snälla och de känner inte igen en sofistikierad propagandamaskin ens om man (som nu) kastar den i huvudet på dem. Det är annars en observation jag gjort: väl fungerande demokratier har aldrig informationsministerier.

Och moderaterna fortsätter prata om sina invandrarkontrakt. En stor förändring kallar de det i den svenska integrationspolitiken. Jaha...

Och i Zambia har svenska Sida-pengar tydligen försvunnit i korruption. Inte bra, men som någon menade: det var den zambiska sidan som reagerade och det är faktiskt oerhört positivt. Många utvecklingsländer har börjat ta tag i sina korruptionsproblem. Jag tror man kan förvänta sig flera sådana här historier, men det är faktiskt ett tecken på att institutionerna börjar fungera. Debatten skall givetvis föras hemma hur man gör biståndet bättre, men det här är också ett tecken på bistånd gör nytta.
Lever man här i Kambodja är korruptionen närvarande överallt - det är inte så enkelt som att en diktator fyller sina egna fickor. Korruption är en social praxis och kultur som är oerhört svårt att utrota och det går med ytterst små steg.