Solnedgång i Colombo och en glad nyhet

(Observera att jag lagt in två blogginlägg idag, detta är det andra.)
Mitt finger vandrade på världskartan och fastnade på Colombo. Huvudstaden i det som då hette Ceylon, men som kanske just i det ögonblick som fingret stannade bytte namn till Sri Lanka. Jag var kanske tio år. På teve gick varje fredagkväll deckaren Columbo och jag hade svårt att skilja de två åt.

Så idag kom jag hit. Colombo är en ganska stökig stad med 3 miljoner invånare, som saknar omedelbara attraktioner. Men de som varit här ett längre tag säger att det är helt okej. Jag promenerade längs Galle Road som var extra dammig eftersom presidenten vill att gatan skall upprustas. Jag gick också ner till havet vid Bambalapitya järnvägsstation och fick se solen sjunka under horisonten i väster i Indiska oceanen. Det var ganska magiskt att se. Som en krydda passerade överfulla tåg med pendlare som hängde utanför. Det kändes precis så exotiskt som jag trodde den där gången då fingret fastnade vid Colombo. Det var som att vara med i en dokumentärfilm från National Geographic.

På BBC följs en intervju av nyss frisläppta Aung Sun Suu Kuyi, av ett reportage om Sarah Palin´s medverkan i en realityshow. Världen är bra konstig, eller i alla fall konstigare än vad jag en gång trodde då jag såg världskartan.
Men jag är helt fascinerad, och fantastiskt glad, av hur självklart Aung Sun Suu Kuyi fyller sin roll trots tjugo år i husarrest. BBCs seniorkorrespondent John Simpson påpekar hur modest och stark hon verkar. Det framkommer också att hon inte vet hur en mobiltelefon fungerar eller har erfarenhet av Internet, oundvikliga moderna verktyg för politisk påverkan. Men hon sitter där ändå, ganska späd i sin gestalt, men med enorm pondus i sitt uttryck och tal. Hon får Burmas militärer att se ut som illa designade trädgårdstomtar i betong. Läs gärna hennes bok Freedom From Fear.

I morgon natt åker jag hem. Jag skall vara med på en liten workshop på morgonen för att lära om hur civilsamhället i Sri Lanka arbetar med internationella handelsvillkor och på eftermiddagen skall jag köpa lite julklappar. Det känns avlägset med jul när svetten lackar. Men om något är säkert så är det att julen kommer som planerat varje år i december.

Thailands skam

Det är skrämmande nyheter från svenskarnas favoritresemål. Leendenas paradissträndernas land har en ytterst grym sida.
Längst uppe vid gränsen mellan Burma och Bangladesh bor Rohingyas, en muslimsk minoritet som behandlas illa av den burmesiska militärjuntan. Och lika illa av thailändarna. En grupp på 1000 Rohyingas fångades i December upp i havet på väg söderut utanför thailändska kusten. Efter några dagars hårdhänta förhör då de knappt fick någon mat och blev slagna och sparkade, så bogserades de vid två tillfällen, den 18 december och den 30 december ut på öppna havet i båtar utan motorer och blev lämnade där att driva med havsströmmarna. Av 992 Rohyingas som skickades ut saknas fortfarande 550 och risken är stor att de har drunknat. De övriga fångades upp av indiska kustbevakningen ute på öppna havet vid Andamanerna, 750 kilometer från Phuket. Vittnen berättar också att två kastaqdes i vattnet av thailändsk militär med bakbundna händer för att de vägrade gå ombord på de små båtarna.
”De gav oss nästan ingen mat och lämnade oss mitt ute på öppna havet”, berättar Abdul Muslim från Bangladesh. ”Vi var totalt 547 stycken i fyra båtar utan motorer. Tjugo dog i vår båt, de andra båtarna har jag ingen aning om”.
Indiska kustbevakningen har bekräftat att de omhändertagna var i ytterst dåligt skick och i behov av sjukhusvård.
Den militära grupp som identfierats som ansvariga skyller i från sig. Grupperingen, kallad Internal Security Operations Command, är en återupplivad kalla kriget-styrka ämnad att bekämpa kommunistisk gerilla som av någon anledning återupplivades vid militärkuppen 2006. Hela ärendet skulle egentligen hanterats av utlännings- och gränspolisen, och ingeen förstår varför så inte har skett.
Detta är inget att förvånas över. Thailand är ett land med stora problem med rasism. Det är inte första incidenten av det här slaget. Papperslösa immigranter saknar helt rättigheter. De är slavarbetare. Ingen bryr sig om de behandlas så illa att de dör. Detta trots att Thailands styrande klass är ytterst beroende av gästarbetarna, legala och illegala, för sitt välstånd.
Turistmyndigheterna har effektivt lyckats tvätta bort Thailands fula sida. Men det kan vara värt att fundera på varför du som turist är värd ett leende, medan den som städar ditt hotellrum är så rättslös att om de blir ihjälslagna av sin arbetsgivare så bryr sig inte ens polisen?