Nu har jag varit skolförälder i internationell miljö i över sju terminer på två internationella skolor. Det har varit väldigt intressant.
Under tiden har jag också följt den svenska skoldebatten. Den berättar om en skola i kris, med dålig ordning och elever utan kunskaper. Man jämför sig med skolor i andra länder som uppges vara mycket bättre. Så hur är det då att ha barn på den internationella elitens elitskolor? The top of the top? Hur går det för dessa kunskapssvaga och odisciplinerade svenska barn?
Någon kanske nu invänder att svenska barn i internationell miljö har priviligierade och välutbildade föräldrar. Det är nog sant. Men det gäller ju nästan alla barn på barnens skola. Min dotter är vän med ambassadörens dotter, en prinsessa och FN-chefer. Min son är vän med kamrater som har föräldrar som är ledande jurister i Khmer Rouge-tribunalen. Så även om de svenska barnen har goda förutsättningar hemifrån är konkurrensen hård.
Eftersom vi bor i ett asiatiskt land där inte minst många koreaner, japaner och kineser bor så är många av skolkamraterna därifrån. För dem är studierna dödsviktiga och familjeäran står på spel om barnens misslyckas. De sliter timmar varje kväll med läxor. För dem är det stenhård tävling.
Trots detta går det bra för de allra flesta svenska barn. Betygen är oftast på övre halvan och inte så få har fått awards för sina prestationer. Detta trots att flera av dem gått merparten av sin skoltid i svensk skola.
I går hade jag ändå ett möte med rektorn. En amerikan. Min dotter som läser International Baccelaureate har ett problem med en lärare och det har inte gått så bra för henne i detta enda ämne. Rektorn hanterade mitt möte proffsigt. Senare på eftermiddagen pratade han med min dotter. I slutet på mötet sade han hur imponerad han var över hur moget hon resonerade kring problemet - att hon verkade mycket äldre än sina 16 år.
Eftersom ett av problemen varit att den aktuella läraren aldrig gick till henne och pratade om de problem han upplevde att hon hade, hade jag i mitt möte pekat på hur viktigt det var att involvera Linn först av allt om det var problem. Linn tryckte nog ännu hårdare på detta. Så när han senare pratade med Linn reflekterade han direkt till henne:
"Det är märkligt, alla svenska föräldrar vill att vi skall gå till eleven först och sedan komma till dem. Men de asiatiska föräldrarna vill absolut att vi skall komma till dem före vi går till eleven", sade han.
Hans reflektion visade hur skolan handlar om mycket mer än kunskaper. Det faktum att svenska skolan inte jobbar med tysta grupper och auktoritära lärare samt vill ha elever som tar eget ansvar så får man elever som kan resonera och se olika perspektiv. I en lärandesituation är detta givetvis ovärderligt.
Jag hör om utlandssvenska familjer i regionen - inte bara här i Kambodja - om hur de svenska eleverna är duktiga, självständiga och framgångsrika i skolan var de än är. Detta säger något om den jämlika offentligfinansierade svenska skolan, men också väldigt mycket om den skolpolitiska domedagsdebatten och ärligheten hos vissa ledande skolpolitiker.
Vill mina barn återvända till svenska skolan? Nej, absolut inte. Men det handlar mera om den stimulerande internationella miljön och alla barn från olika delar av världen och olika kulturer än om skolkvalitet i sig. När mina barn var i lågstadieåldern bodde vi i svenskglesa Hammarkullen. De gick i småskolan där. Det var en fantastisk skola och de bästa skolåren för dem i Sverige. Detta säger något om värdet av den mångkultur i Sverige som alltför många uppfattar som ett problem, men också väldigt mycket om de rädslor som präglar det svenska samhället.
No comments:
Post a Comment
Kommentera gärna. Ge gärna beröm - jag tror på att lyfta det positiva och konstruktiva. Var respektfull och resonera sakligt.
Jag bestämmer enväldigt vad som passar eftersom jag är ansvarig för innehållet.
Jag arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter och vet att jag har full rätt att begränsa yttrandefriheten på min blogg.